Skärfläcka  Foto: Ola Karlsson

När jag anländer är det så mörkt det kan bli en svensk sommarnatt vid havet. Det är fortfarande långt till soluppgången och jag ålar ut på plats och lägger mig välkamouflerad, halvt nedsänkt i vatten och börja vänta. Tiden går och naturen håller på att vakna, aktiviteten tilltar och ljudnivån stiger. I öster ljusnar himlen och det är rörelse på stranden runt i kring mig. Ungefär 30 minuter innan soluppgång börjar en Skärfläcka med födosök strax till höger om mig och går till synes obekymrad om min närvaro ut framför mig i det att den letar godsaker till frukost. Jag får för mig att jag inte är sedd eller i alla fall inte stör den i letandet efter mat. Jag panorerar och försöker att få samma hastighet på vridningen av min överkropp och objektiv som den genskjutande rörelsen Skärfläckan utför. Resultatet blir trots det oskarpt måleriskt och i det svaga gryningsljuset är upplevelsen är drömsk men vi har koll på varandra, Skärfläckan och jag. Ögat på Skärfläckan är knivskarpt och vi registrerar varandra i en perfekt synkroniserad rörelse. Jag är givetvis inkräktaren denna morgon men med någon form av överenskommelse om ömsesidig respekt gick det att etablera ett för alla parter accepterat säkerhetsavstånd. När jag lämnar stranden ett par timmar senare för att åka hem och göra frukost till familjen är minneskorten fyllda och jag är en stor upplevelse rikare. (f/5, 1/25s, ISO 800)